Konsten att leta

Hon vaknade med ett ryck. Hon hade haft en av de där fantastiska drömmarna igen, där hon upptäcker att hon faktiskt redan har just det där hon gått och längtat efter.

I den här drömmen hade hon hittat en trappa upp till en okänd våning i sitt eget hus, där familjen nu bott i sex år. Ja, dörren hade väl funnits där från början, men ingen hade brytt sig om att öppna den, på ett sånt där osannolikt vis, men helt och hållet logiskt i drömmen. Men där fanns plötsligt dörren och hade hela tiden dolt trappan upp till det stora ljusa rum som passade så utmärkt till ett arbetsrum till henne. De hade det plötsligt inte alls trångt längre, nej, de hade ju gott om plats!

Känslan efter uppvaknandet från drömmen var naturligtvis en aning av besvikelse att det bara var en dröm, men en mer påträngande känsla var att det fanns något i hennes liv som hon gick och längtade efter och saknade, fast det mycket väl kunde vara så att hon redan hade det inom räckhåll, men dörren dit var ännu så länge dold för henne. Om hon bara letade på rätt ställe, eller på rätt sätt, skulle hon kanske hitta något viktigt.

Skrivpuff 14 maj 2012, om att hitta.

Sällskap

Nej, nej, nej, nej, nej.
Nej tack.
Jag vill inte ha sällskap.
Vill inte vara trevlig.
Inte vara behövd.
Inte vara tålmodig, inte vara påminnande,
uppfostrande, lyssnande, berättande, rolig eller trivsam
Jag vill bara få vara det jag är just nu,
TRÖTT.
Taggarna växer utåt och inåt på mig,
klorna kliar och vill klösa,
Jag håller på att förvandlas till ett monster som inte är jag.
För det är det väl inte?
Eller är det monstret som är mitt sanna jag,
som låter sig tämjas av lustiga lekar som att skriva texter, läsa böcker och skapa med händerna ...?
Längtar bara så fantastiskt efter att få vara bara i sällskap av mig själv och någon av klösbrädorna. 

Skrivpuff 25 april 2012, om sällskap