Ledsen, ledsen, jätteledsen,
det var inte såhär det skulle vara.
Nej, mina barn skulle gå till skolan glada i hågen,
ställa sig i ledet när klockan ringde,
plita fina bokstäver och lära sig gångertabellerna,
äta äpplet på rasten, leka med vännerna (eller åtminstone vännen),
för att det är sånt man gör i skolan,
ingenting man behöver fråga om varför,
nej, mina barn skulle vara pigga och intresserade,
vänliga och kamratliga, allihop.
Nej, inte skulle någon sätta sig på tvären,
och inte göra någonting, "för det behövs inte!"
(Så tokigt! Hur kan han veta det? Nu?)
Inte skulle någon riva sina böcker i trasor,
eller vika origamifigurer istället för att räkna en enda uppgift.
Jag tycker att jag kämpat, att vi har kämpat,
och ändå är det inte tillräckligt.
Jag borde rutit och skällt och krävt hjälp till mitt barn,
av ledningar och chefer redan från början, i 1:an,
när fröken berättade att han trivdes bäst uppe på ett skåp i klassrummet,
där han hade bra utsikt över vad som hände.
(Men vad f-n?? Klättrar på skåp gör han i alla fall inte hemma!)
Borde tagit ledigt från jobbet och suttit där, varit med honom,
när det nu inte fanns resurser från den kommunala kassan
att hjälpa mitt barn.
Jag tror att han var för smart, hängde med för bra
trots att han inte gjorde alla övningar och papper som han skulle,
så allmänbildad och fantastisk och språkligt begåvad!
och så var han ju aldrig våldsam mot några andra barn heller, då ...
Men vi var beskedliga, engagerade föräldrar som kämpade
med att få läxorna gjorda och dessutom de tillknycklade, ogjorda arbetsuppgifterna.
Ja, engagerade, men beskedliga,
Det ordnar sig nog, lärarna är ju så bra och de gör ju sitt bästa,
och han mognar kanske över sommaren ...?
Det finns fortfarande inga resurser från den kommunala kassan
att hjälpa mitt barn att fungera bra i skolan,
fast han börjar nog bli lite mer obekväm,
och fast han talar om själv vad han tycker fungerar,
när han får gå iväg till speciallärarens lilla grupp och räkna, en gång i veckan,
och om han har någon bredvid så han kan få hjälp snabbt.
"Tyvärr min son, din lösning är alldeles för dyr, och du är nog fortfarande för smart,
beräknas ju nå målen i alla ämnen, på något underligt vis ... "
Nästa år blir det betyg,
men då ska han börja plugga, säger han,
Jaa, vem vet, han kanske mognar över sommaren ...?
Skrivpuff 28 mars 2012, om betyg
