Erövrad

”Erövrad. Är jag erövrad nu? Av min dåliga karaktär? Ligger i soffan, äter godis, glor på TV, gör ta mig fan ingenting nu, nu när jag skulle göra så fantastiska saker, bara jag fick tid för mig själv.”

Inte hade hon tänkt sig dessa oceanlika veckor av tid för sig själv då. Nej, mer någon eftermiddag här och där, kanske en och annan lördag, att pappan kunde ta med sig barnen på någon utflykt eller så, ta undan barnen så att det blev tyst en stund. Och det hade ju hänt också, men det kändes sällan tillräckligt och hon avskydde att hon inte alltid kunnat dölja sin längtan efter ensamhet och ”egen tid”, utan istället fräst och motat bort. Det var som om hon inte orkade vara nära innan hon fått vara borta, bara med sig själv ett tag.

”Ikväll ska jag äta godis tills jag spyr, sen ska jag aldrig äta godis mer, sen ska jag börja göra fantastiska saker.”

Skrivpuff 4 januari 2014, om ordet erövra