Ja du, Pappa, du hade rätt (såklart!). ”Röde Orm” är en jättebra bok! Nu har jag läst del ett, om hans resor i Västerled och många gånger har jag tänkt på dig, tänkt precis så, att du hade rätt, att det verkligen är spännande och hiskeligt, allt vad han råkar ut för och hur han kommer levande hem till mor Åsa till slut. När jag läst har jag inte alltid varit säker på exakt var i världen Orm befunnit sig. Då har jag känt mig lite obildad och tänkt att sånt där visste du. Kanske berodde det på att du varit hårdare drillad i historia i skolan, eller kanske på ditt stora intresse för historia, eller kanske båda?
Jag tänker på det vi pratade om, att människovärdet var så annorlunda då, att det är så det är på många andra håll i världen idag, som vi hade det här på vikingatiden … (och ända tills ganska nyligen egentligen …)
Jag har också många gånger under läsningen känt stor tacksamhet att jag verkligen bestämde mig den där kvällen när jag var hemma och besökte dig, bestämde mig för att ”Jag ska bannemej ta och läsa den!” och gick och letade i de olika rummens bokhyllor. Vi hade ju återkommit till att prata om den här boken, faktiskt flera gånger den senaste tiden. Du hade sagt att den var så bra. Och så är det ju en sån där bok man borde ha läst.
Du satt i rullstolen och försökte komma med förslag om var den kunde vara, och hur den kunde se ut, du hade ju två olika upplagor. Till slut hittade jag upplagan med Röde Orms båda resor i samma bok och kom triumferande upp och visade den. Du blev glad.
Sen var det dags för mig att åka hem till man och barn. Vi tog en riktigt go’ kram och jag sa: ”Hejdå! Jag kommer tillbaka i morgon igen!” Du var glad och sa att det såg du fram emot. Hejdå.
Det visste jag ju inte då, men det skulle bli den sista kvällen vi pratade som vanligt. Sen slutade du äta, kunde inte svälja dina tabletter mer, fick ta smältande tabletter och smärtstillande i injektioner från hemsjukvården.
Sen tog du slut … Jag och mamma satt bredvid dig. ”Röde Orm” hade jag med mig, läste några sidor i den sista natten. Jag ville vara nära dig, ville inte att du skulle känna dig ensam, vara ledsen. Men jag vet inte om jag hjälpte dig … Jag tror att du var jätteledsen, kanske rädd, du ville inte … Jag saknar dig.
Nu ska jag snart fortsätta läsa om Röde Orm, nu om hans resa i Österled. Jag undrar hur det ska gå med hans kärlek till Harald Blåtands dotter. Det verkar kört, men han kanske reder ut det på något vis. Du har redan avslöjat att resan i Österled är lite torrare, mer späckad med historiska fakta och mindre av det spännande berättandet som var i resan i Västerled, men jag ska läsa den. Det är ett sätt att hålla dig kvar.
