Inte så vanlig

Det var en någorlunda dag

Varken usel eller bra

Bara en någorlunda, någorlunda dag

En dag bland alla andra dar

Men som ändå alltid dröjt sig kvar

En någorlunda, någorlunda dag

Peter Lemarc

Orden ramlade fram genast när jag skulle tänka på något ”vanligt”. Herregud, vad handlar den där texten om egentligen? När jag sökte upp den och läste igenom den så kanske just den texten inte handlar om en precis vanlig dag, utan en alldeles speciell dag. Eller blev den speciell bara för att den blev hågkommen? 

Läste några sidor till om låtskrivarens liv, panikångest, scenskräck, låtskrivande trots allt, som en sorts terapi, tack och lov för det. Och tack och lov för att alla orden och melodierna fick komma ut på skivor som jag kunde köpa. Läste jag ordet ”läkesånger”? Skrivna för att han skulle kunna läka. De läkte mig, tröstade mig, jag förstår fortfarande inte hur någon kan skriva så. Jag minns att jag under en period bara inte klarade mig utan de där sångerna, de där orden och tänkte att ”jag lyssnar på Lemarc som religiösa antagligen läser sin bibel för förstå livet och må bra”. 

Har tänkt så många gånger att jag borde skriva och berätta det för honom själv, men tvekar alltid till sist. Jag är ju bara … jag. Det finns så många Lemarc-dyrkare som berättar, förklarar, för honom att han är speciell och helt fantastisk. Så många som längtar efter att han ska komma ut och ge konserter. Sån är inte jag, jag kommer nog aldrig komma på någon sådan konsert. Biljetterna skulle vara slut innan jag bestämt mig för att jag vågade gå på någon sådan tillställning … Och huvudsaken är ändå att jag får höra den där rösten, sjunga de där sanningarna, om livet, om det operfekta, om det som duger, påminna mig om det som är viktigt …   

Skrivpuff 2 januari 2014, om ordet vanlig