Kan man kalla det en egenhet? Eller var det en sorts
ätstörning hon led av? Varje gång livet började köra ihop sig, när
stressmomenten hopade sig i hennes vardag, kände hon en fruktansvärd saknad av
något som … som hon kunde hålla sig i. Hon famlade och grep i luften men livets
komponenter flöt iväg och tycktes sväva tyngdlöst och utan riktning eller något
som stoppade och höll emot, bort från henne. Som om inte allt detta var nog,
började hon också känna sig missnöjd med sin kropp, hon höll definitivt på att
bli för tung började hon intala sig, ja, alltså hon skulle kunna bli för tung, om hon inte skärpte till
sig och kom in i riktigt goda kostvanor.
Så började ett intensivt sökande efter en metod, kanske
rentav ett program som skulle kosta henne en slant att få följa, men det kunde
det vara värt. Och till slut skulle hon välja det som passade henne bäst och
högtidligt lova sig själv att detta skulle hon genomföra för sin egen kropp och
hälsa och framtids skull, amen. Hon skulle ställa upp på de förändringar som
var nödvändiga. Hon skulle ta de nödvändiga stegen.
Och hon började känna
lugnet komma, här fanns ramar att hålla sig till, steg, punkter, regler, man
kunde skriva listor och beräkna resultat. Hon skulle lyckas. Hon skulle må så
bra. Hon skulle få sådan ork och energi och då skulle det bli lätt som
ingenting att ta itu med resten av livets små och stora projekt.
Ja, det var en egenhet hon hade. Eller var det någon sorts
ätstörning?
Skrivpuff 14 juli 2012, om en egenhet
