torsdag 31 mars 2011

Om att sabotera

Sabotören

- Min lille sabotör ... säger jag och suckar. Saboterad nattsömn, tankarna raglar fram i huvudet och försöker tappert ordna sig till något briljant, det lyckas ibland och om jag är riktigt snabb lyckas det bli nedskrivet också.  Den saboterade nattsömnen märks också i mitt ansikte, mörka ringar under ögonen och har inte rynkorna blivit fler ...? Den saboterade kroppsformen har du väl också bidragit till, lite hängigare här och lite mjukare och rundare där. Men du bara skrattar och gosar in dig i allt det mjuka.  Och jag skrattar med dig. I ärlighetens namn var jag inte direkt i närheten av starta en fotomodellskarriär innan jag  fick dig heller.

Jag lägger försiktigt täcket över ditt ansikte och känner din förväntan:
- Var är Lillen? Efter två sekunder kastar du av dig täcket och tittar på mig med världens lyckligaste ansikte.
- Ja, där är Lillen! Och så skrattar vi, och jag förundras igen över hur du kan vara så vansinnigt pigg och framförallt så fantastiskt glad, när du alldeles nyss slagit upp ögonen.

Du förstår inte mycket du, min lille sabotör, ändå tycks du ha full koll på det verkligt viktiga här i livet, att vara mätt, glad och nära den man älskar.

8 kommentarer:

  1. Fin, full av värme och kärlek. Gillar den vardagliga tonen i meningarna. :)

    SvaraRadera
  2. Tur att det finns goa sabotörer också.

    SvaraRadera
  3. fantastiskt söt text, i all sin enkelhet, antagligen just därför som den är så lätt att ta in, för en som inte vet om sånt.. bra!

    SvaraRadera
  4. När jag läser din text ser jag:

    Solen som tittar in genom vita spetsgardiner. Balkongdörren som står en aning på glänt och släpper in ett en mjuk svalkande vind. Gardinerna fladdrar lite i vindraget som sakta sveper in i rummet.

    SvaraRadera
  5. Fint. Vissa sabotage tar man emot med glädje och kärleksfull blick.

    SvaraRadera
  6. Blir varm i magen av dina ord. Väldigt rart och livsbejakande.

    SvaraRadera