Skrivpuff 29 mars 2011
Jag vägrar att bli trött och ledsen,
vägrar att känna att detta aldrig kommer att gå.
Jag vägrade igår, och i förrgår, många dagar nu,
jag orkar nog vägra i morgon också.
Det kan vara jobbigt att vägra ibland,
man måste vara stenhård hela tiden.
Ibland tappar jag taget om min vägran
Med en smäll flyger buren upp
och med ett vrål kastar sig monstret ut
slungar sina oförlåtligheter omkring sig
klöser med vassa klor mot alla som finns nära,
mig med
och hur snabb jag än är att få in monstret i buren
så hinner det oftast ställa till med något
så att jag får samla upp och ordna till efteråt.
Sen får man trösta och klappa,
inte minst monstret i buren.
Monstret är faktiskt ganska rart
när man kliat det bakom örat tills det spinner
och man ser till att hålla buren stängd,
så länge man orkar vägra att bli trött och ledsen.
Jag gillar ditt snälla monster :)
SvaraRaderaPåminner mig lite om en sagofilm jag såg för inte allt för länge sedan med massa med märkliga men snälla monster och ett barn som flytt hemifrån...
Gillar, lite tvetydig text. Det kan vara bra att orka och inte ge efter för monster och annat, men ibland så kanske det också är bra att visa vad man känner.
SvaraRaderaKom faktiskt på att det ändå är ganska skönt att veta att man har ett monster i fall man skulle behöva ett.
SvaraRaderaTvetydig text som Pia säger. Och instängda monster kan bli livsfarliga.
SvaraRaderaJag sitter och ler när jag läser din text. Känner igen mig. Det är jobbigt att komma ihåg att vägra vissa saker hela tiden och mitt monster vill ibland kasta sig ut.
SvaraRaderaalltid denna ork som man är så beroende av, men vad vore vi utan?
SvaraRaderatexten är dubbel, gulligt avslut, men ändå allvarligt innehåll. håller med Kalle...
hoppas min dikt skapade tankar av den goda arten.
Gillar din monsterliknelse för det dåliga humöret som lurar i trötthetens skugga.
SvaraRaderaOj, oj, oj. Det låter som en riktigt farlig livsstrategi.
SvaraRaderaGillar också det du skrivit, och det är som de andra sagt lite tvetydigt.
SvaraRadera