Om att bli avbruten

Skrivpuff 2011.03.26

Hon hör babyns skrik genom toadörren och sedan ännu en liten röst:
- Mamma! Lillen är vaken nu!
- Men Herregud! Finns det INGENTING jag kan få gjort utan att bli avbruten!  Det är nära att förtvivlan pressar sig ut som heta tårar, men hon biter ihop och får stopp på det när de ännu bara ligger som lite extra fukt i ögonen och grumlar synen en aning.

Så löjligt! Att tro att hon skulle hinna göra i ordning i köket, dammsuga och äntligen få skriva ner det där sista som hon hade haft i skallen. Lillen brukade ju sova minst en timme den här tiden på dagen. Hon torkar sig snabbt och tvättar händerna. Kommer ut från badrummet.
Blåst på konfekten ... tänker hon,  ja, blåst på råkosten och havregrynsgröten med, far det genom hennes huvud, när hon blänger på disken och dammsugaren. Hon går bort mot sovrummet, där bebisen fortfarande ligger och snyftar. Där står visst tvättkorgen också, den som skulle ner i källaren, men aldrig kom dit, eftersom hon var tvungen att leta reda på en cykelhjälm till någon.  I vardagsrummet står handarbetskorgen med projekt som lockar och drar, men det känns sällan som någon idé att ens börja, eftersom hon ändå snart blir avbruten.

Hon kommer in i sovrummet. Blicken hinner fastna en halv sekund på boken vid hennes huvudkudde. Bokmärket är inlagt bara några sidor från början. Det går långsamt framåt, men när det gäller läsningen är det oftast hon själv som avbryter sig, genom att helt enkelt somna efter bara en liten stund.

Så är hon framme vid spjälsängen och så fort Lillen får syn på henne tystnar gråten och det lilla runda ansiktet blir lugnt. Hon tar upp den lille och känner den varma, mjuka lilla kroppen i sin famn och hon minns med ett styng något annat som blivit avbrutet. Redan i elfte veckan, så hon borde varit beredd. Men hon hade ju redan börjat längta efter just den här speciella värmen som bildas mellan en bebiskropp och en mammakropp. Hon tänker på det här andra som blivit avbrutet och känner att just den här värmen är så mycket mer värd än att aldrig bli avbruten.