Mitt rackliga torn

Vippande, vacklande, når jag nästan fram. Behöver bara sträcka på mig, våga nå fram till det jag önskar.

Kanske borde jag gjort det bättre. Andra har byggt sina torn bredvid mitt. Byggt stadiga pyramider som man kan klättra på, uppför och nerför, om man vill, stanna på mitten och ta en fikapaus och sedan fortsätta uppför och hämta det som behövs, kanske papper, kanske penna, kanske tid …

Nej, jag har inte tid och inte råd att lägga energi på att gräma mig över att jag inte byggt någon stadig pyramid, utan istället ett rackligt torn! Nu står det här och jag når i alla fall upp, nästan. Jag använde de bitar jag hade. Om jag hade byggt på något annat sätt hade jag aldrig nått upp! Jag får väl förstärka efter hand …

Förresten är det ganska skumt här. Man ser inte varandras torn så noga, mer anar, föreställer sig. Kanske är det inte så många stadiga pyramider som jag först trodde och kanske är de flesta ombyggda, tillbyggda rackliga torn …?

Skrivpuff 2 maj 2011, Skriv till en bild