Strömavbrottet

Något som numera hör till ovanligheterna är strömavbrott. För några år sedan hände det. Jag och mannen tittade förvånat på varandra, men insåg att det blåsiga vädret hade ställt till det någonstans och började fundera på att lokalisera ficklampor och värmeljus. Någonstans började en känsla av nostalgi från barndomens strömavbrott pirra.

Efter ett par sekunder hörs ett vrål från vardagsrummet och strax kommer en upprörd 7-åring stampande med en 4-åring med nedåtpekande mungipor i släptåg.

-          Sätt på TV:n igen!

Fulla i skratt försöker vi förklara att det inte var vi som stängde av. Vi visar på lampor som inte går att tända, datorn som inte går att starta, alla digitala klockor som är svarta och i grannarnas hus syns inte heller något ljus. Och till slut har vi övertygat dem om vår oskuld.

-          Vi har fått strömavbrott, killar! Kom, så plockar vi fram lite värmeljus, så kanske vi kan spela något spel och fika lite medan vi väntar på att strömmen ska komma tillbaka. Vi måste ha batterier i radion också så att vi kan höra vad som händer ute i världen.

Plötsligt har äventyrskänslan infunnit sig och vi stökar och ordnar med dessa viktiga saker och sitter sedan runt köksbordet, med värmeljus, ett sällskapsspel och några goda kex att knapra på. Radion spelar lågt i bakgrunden och vi har just bara varandras ansikten att titta på. Inget annat lockar och drar. Och vi tittar på varandra och lyssnar på varandra och vi har det gott.

Efter någon timma blinkar lampan till och TV:n börjar göra sig hörd igen inne i vardagsrummet. Strömavbrottet och vårt lilla äventyr är över.

Skrivpuff 5 juni 2011, om ett avbrott