Frukost i salongen

– Frukosten är serverad i salongen … viskar Emilia i Antons öra. Han slår upp ögonen och ser hennes okynniga leende. Anton gillar inte riktigt det där, att hon driver med det han berättat om sin familj. Att hans familj alltid åt helgfrukost i salongen och att de när han var liten haft en hushållerska anställd, Märta, en fantastisk, vänlig människa som alltid serverat underbart god mat oavsett om det gällde frukostar eller andra måltider. Men mycket hade ändrats sedan dess. Emilia tyckte att det där med salongsfrukostarna var ganska lustigt, eftersom hennes egen uppväxt skett i en ganska liten 70-talsvilla, och åt gjorde man i köket, förutom vid högtidliga tillfällen. Det hade man fortsatt med även sedan familjen klättrat i samhällsstegen och efter ett antal flyttar nu faktiskt hade både matsal och salong i senaste nybyggda villan.

Nu var det ju kanske inte i första hand för att driva med Antons barndoms frukostar Emilia bjöd honom frukost i salongen, utan mer för att vara ironisk över studentlägenhetens knappa yta. Några steg från sängen stod bordet som för tillfället tjänade som frukostbord. Det tjänade också som Emilias skrivbord när det var det hon behövde. Det var Emilias bord helt enkelt.

– Oj, vad fint du har gjort, sa Anton.

Emilia var själv ganska nöjd när hon lät blicken glida över frukostbordet. Påminde ganska mycket om ett uppslag i ett heminredningsmagasin faktiskt. Brödet som hon varit och köpt alldeles nyss, nybakat i det lilla bageriet, doftade och lockade och blandade sig perfekt med ångorna från det nybryggda kaffet. Duken, servetterna, ljusa och svala. På stearinljusen hade hon hängt små smycken med deras namn, ”Emilia” och ”Anton” i två hopslingrade hjärtan.

– Jag tyckte att vi kunde fira lite, viskade Emilia. Det är ju sex månader sedan vi träffades just idag.

– Jag har allt lite planer för ikväll, men det är klart att det är värt att fira precis hela dagen. Det är nog bäst att vi börjar med en gång, för föreläsarna väntar nog inte särskilt på halvårsfirare.

De hade just satt sig och sträckt sig efter varsitt bröd, när dörrklockans ilskna och påstridiga signal skar igenom stillheten och värmen ...

Skrivpuff 16 juli 2012, om en salong.
(Ordet blev ny ingång till skrivuppgiften som gått så trögt. Känner mig riktigt nöjd att den äntligen blev klar! Detta är början.)