Jag hatar oreda!
Särskilt när det ringer på dörren och:
”Hej, hej, vi var bara ute och gick och tänkte att vi skulle titta in och säga hej!”
Hej! Hej! Så! Nu kan ni gå vidare på er promenad!
tänker jag.
Väntar några sekunder, förstår förstås att det enda riktiga, trevliga, som vänner naturligtvis gör är att bjuda dem att stiga på, känna sig som hemma.
Så jag gör det.
”Jaha! Ja, kom in! Ni kanske vill ha kaffe? Ja, ni får ta det som det är.”
Ja, ursäkta, ursäkta, för att jag inte har det inredningstidningssnyggt just idag, det är bara för att jag aldrig har det, men jag kunde ha hunnit dammsuga och diskat om ni för en gångs skull kunde lyft luren och sagt att ni hade tänkt komma!
Jag hatar att jag har det så fult,
Jag hatar att jag står och ber om ursäkt, för att jag inte lyckas hålla en fin fasad, för att jag hellre gör något mer kreativt när jag får tid över än att städa.
Så får man stå här och skämmas istället,
jag som vill vara så himla redig.
Skrivpuff 1 juli 2011, om en oreda
vi är nog många som känner igen oss så dumt att man skäms för sånt! ska vi bara sluta med det?
SvaraRaderaDär träffade du en öm tå. Jag gillar inte heller när folk bara ringer på. Gillar definitivt inte mig själv heller när jag ber om ursäkt också.
SvaraRadera