Telefonsamtalet

Telefonen ligger på köksbordet. Hon kastar en blick på den när hon plockar undan yoghurt, smör och ost. Hon ser den igen när hon kommer tillbaka till bordet för att samla ihop disken.

”Jag måste ringa idag. Borde ju ha ringt för länge sen. Jag ska bara ta en kopp kaffe först, bläddra igenom tidningen. Det är ändå lite tidigt att ringa såhär dags. Ja, jag väntar en stund.”

Dricker kaffe, bläddrar igenom tidningen. Startar datorn för att kolla mailen. ”Lika bra att kika in på skrivpuff. Så hinner det rulla runt lite innan jag får tid att skriva. Och jobbmailen borde man väl kolla också.”

Kommer på att hon borde byta lakan. Telefonsamtalet skulle i och för sig inte ta många minuter, men hon bestämmer sig för att byta lakan i alla sängar först. Telefonen ligger kvar på köksbordet och tiger.

Hon bäddar och tänker på vad hon ska säga, blir irriterad på sig själv, det är väl inget märkvärdigt! Hon går ut i köket och greppar telefonen och ska precis slå numret när tvekan slår till igen. ”Herregud, jag är snart 40 år och rädd för att ringa mänskan!” Kanske är det för att hon vet att hon kan komma att få frågor, frågor som hon inte riktigt vet vad hon ska svara på. Eller, hon vet vad hon vill svara, men hon är inte säker på att hon kommer att kunna ljuga tillräckligt lätt och ledigt för att vara övertygande. För att bara vara ärlig går bara inte. ”Herregud, jag är snart 40 och vågar inte säga att jag inte vill …”

Skrivpuff 26 december 2012 om ett telefonsamtal