På den dovt morrande undertonen kunde alla runt bordet
förstå att det hade varit ett rejält utbrott innan vi anlänt. Där satt alla
grannarna, inbjudna på kaffe, kände skakningarna i efterskalvet och försökte skatta
om de var på avtagande och lugnt att sitta kvar, eller om man artigt borde
tacka för sig och gå hem igen.
Skrivpuff 2 november
2011
Gillar verkligen den "dovt morrande undertonen".
SvaraRaderaTack för ditt 'efterskalv' på "Sluta fråga" - gillar den/det också. Där handlade det (tänkte jag) om en leda (ursinne) vid vår envetna förmåga att skjuta ansvar ifrån oss genom oförtrutet "dialektiserande" - vet inte om det framgick så värst, dock..;)