Viska mig

Kan du inte viska

om du inte orkar säga mig?

Jag balanserar oss,

vi vippar och väger.

Jag försöker göra det med ett leende.

Då kan vi låtsas sen

att det aldrig varit så

att det inte var så svårt.

Men ibland är det jättesvårt

att parera den svajiga stapeln av blandat gods, som är vi

för jag kan inte samtidigt se

vart jag sätter mina fötter.

Kan du inte viska

om du inte orkar säga mig

om du tycker jag gör rätt,

om du vill att jag bär?

Eller vill du bara

att den där klumpiga clownen drar åt helvete?

Tystnaden blir jag tvungen att tolka.

Skrivpuff 8 januari 2014, om ordet viska

Äntligen tid att koppla av

- Äntligen! väste Liselott till Christer när de båda sjönk ner på solbäddarna alldeles i närheten av barnpoolen. Nyss hade liggplatserna ockuperats av sakerna som var nödvändiga att ha till hands för att kunna ha det njutningsfullt, eller som det kändes i vissa stunder nödvändiga för att kunna hantera situationen, i poolområdet med sin nyfikne, upptågslystne, 3-årige son. Handdukar, badrock,  solskyddskrämer, armpuffar, hinkar, spadar, några småbilar, små gummidjur, solhatt, solglasögon, smådrickor, kex, frukt, den andra solhatten (ifall Wilmer hellre ville ha den med traktor på), allt sopades nu in under bäddarna.

Christer sa ingenting, han hade redan tagit upp sin bok, och vek sakta upp hundörat, för han var redan inne i handlingen igen. Liselott tog också hon upp sin bok ur väskan för att äntligen läsa lite, men innan hon hann öppna den satte hon sig och började mixtra med ryggstödet för att få det i upprätt läge.

- Men koppla av nu då, mumlade Christer, det var ju därför vi bjöd med mamma, för att hon kanske skulle kunna ta Wilmer lite.

- Jag vet, jag vet! Det är jätteirriterande, men jag måste bara kolla lite vad de gör. Åh, herregud! Nu hoppar hon rakt ut i stora poolen med honom! Jävla kärring!

- Liselott! Christer satte sig hastigt upp och gav henne en bestört blick innan också tittade bort mot stora poolen där en brunbränd dam i 70-årsåldern med ett litet barn i famnen fortfarande svävade ovanför ytan på väg mot ett utomordentligt kanonkuleplask.

- Förlåt, jag vet att det är din mamma, men måste hon överdriva så?! Jag vet att hon tycker att vi är mesiga och överbeskyddande med Wilmer, men jag vill ju bara se till att han inte drunknar, slår ihjäl sig eller får brännskador i solen. Han är ju bara 3 år! Han har väl massor av tid på sig att hoppa i pooler!

Borta vid kanten av stora poolen spred sig en enastående kaskad över solbadande och andra som råkade befinna sig i närheten. Liselott och Christer höll andan. Skulle Wilmer komma upp över ytan och illvråla av förskräckelse, eller skulle han skrika av skratt?

- Ja, antingen har hon fixat vattenskräck för livet, eller så att vi får turas om att hoppa med honom i stora poolen resten av semestern …

Skrivpuff 6 januari 2014, Välj ett ord av vardera på följande bokstäver och skriv en text där minst två av dem ingår: M L H J Ä: Mamma Liv Hus Jubileum Äntligen

Skrivboken

- 200 spänn för en gammal skrivbok?

- Ja, jag har bestämt att den kostar det.

- Men det är ju bara en skrivbok, tom, det finns inte minsta anteckning i den.

- Det tycker jag kan ses som en fördel.

- Ja, ja, kanske det.

- Jag gillar den helt enkelt. Det syns att den är gammal, den har varit med, även om den bara legat i en skrivbordslåda och väntat. Och se på den vackra svarta ryggen, pärmarnas murriga mönster, 40-tal, kanske till och med 30-tal, och bladen, spröda och gulnade. En sån här kan man inte köpa i någon affär.

- Okej. Men 200 spänn?

- Om den inte hade haft något värde för mig så hade jag inte brytt mig om ifall någon köpt den för en femma och sen kastat bort den. Då hade jag lika gärna kunnat slänga bort den själv.

- Men varför vill du sälja den då?

- Nja … jag har aldrig kunnat förmå mig att skriva i den …

- …?

- Men jag ser att du också gillar den. 200 spänn är ju ändå ingen enorm summa.

Skrivpuff 5 januari 2014, om ordet enorm